Monica Borrfors hyllade sin vän och sångidol Monica Zetterlund ömsint och med stor känsla för alla de melodier ur Monica Z:s repertoar som hon framförde inför nära 130 i det närmaste  andäktigt närvarande och lyssnande jazzälskare i konserthusets Lilla sal.

Att just denna så innerligt presenterade hyllning till Monica Z lockat stora publikskaror och inte minst alla recensenters överlag synnerligen positiva uttalanden i alla de tidningar och andra media som varit på plats varhelst Monica Borrfors än varit i vårt land under det senaste året är inte att förvånas över. Superlativen har rent av t o m många gånger inte räckt till. Så tillåt därför undertecknad att helt enkelt bara stämma in i alla andras hyllningskör till Monica Borrfors och hennes fina trio Gösta Nilsson piano, Filip Augustsson bas och Jesper Kviberg trummor och stilla konstatera att detta var en kväll alla vi som var där sent skall glömma.

Monica Borrfors lät oss, på ett mycket ömsint sätt, följa med på en tidsmässigt upplagd resa i Monica Z:s liv från det hon 1957 fick möjlighet att hemma i Hagfors få sjunga några melodier med danske storbandsledaren Ib Glindemans orkester och sedan bli inbjuden till Köpenhamn och den professionella sångliga karriärens start. Sedan blev det ju Nalen och Dompan och Harry Arnolds radioband och många andra svenska band och USA under ett halvår 1959/60 innan hon kom åter till moderjorden mycket trött på USA och atmosfären där med förtrycket av hennes musikerkollegor, som ju många av dem var svarta.

Sedan är ju egentligen resten mer eller mindre historia. Hasse och Tage och alla deras revyer och filmer inte minst ”Att angöra en brygga”, storfilmerna Utvandrarna och Invandrarna för att bara nämna några och TV-lustspelet Söderkåkar som gjorde Monica Z folkkär i de breda folklagren och även fick ”vanliga” människor att uppskatta Monicas underbara sångröst och förmåga att verkligen bjuda på sig själv.

En absolut epokgörande och viktig musikalisk del i hennes internationella genomslag blev samarbetet med den amerikanske jazzpianisten Bill Evans och hans trio. Den skivan, ”Waltz for Debbie”, de spelade in tillsammans 1964 räknas till en av de absolut största i åtminstone svensk jazzhistoria.

Hela denna minnesvärda kväll i Lilla salen bjöd Monica Borrfors och hennes Trio på ett pärlband av Monica Z:s många olika klassiker. T ex ”Sakta vi gå genom stan”, ”Trubbel”, ”As time goes by” eller ”Men tiden går”, Lasse Färnlöfs underbara kompositioner ”Farfars vals” och ”Att angöra en brygga” båda med svenska texter av Beppe Wolgers och Hasse & Tage och inte att förglömma Gustaf Frödings ”I valet och kvalet” tonsatt av pianisten Jan Johansson. Sista melodin blev Gösta Nilssons egen hyllning ”Till Z:a” med text av Anders Byström innan extranumret ”Underbart är kort” satte punkt för en storartad jazzkväll i, som sagt, ömsinthetens varma tecken. Tack Monica B för Din fina hyllning till Monica Z! 

Claes Tillander