Jan Lundgren trollband publiken

Under Jan Lundgrens solokonsert i Västerås konserthus tisdag 26 februari kunde man med lätthet då och då ha kunnat höra en hårnål falla till golvet om det nu inte varit så att det idag troligen inte finns så många hårnålar i bruk att det knappast finns någon som kan falla. Så elektrifierad var ibland stämningen när Jan presenterade sina största pianoidoler och inspiratörer under årens lopp.

Inte nog med att Jan Lundgren är en så utomordentligt skicklig och bred pianist han är dessutom försedd med en förmåga att på ett sällsynt ledigt och inspirerande sätt förmedla sina tankar om respektive pianoidol inför varje ny melodi som presenterades. Ibland handlade det om musikerns speciellt musikaliska betydelse för Jans, helt plötsligt i mitten på hans tonår, uppvaknade intresse för just jazz. Och då jazz à la Oscar Peterson som han av sin nye och jazzkunnige pianolärare i Ronneby fick i hemläxa att gå till ortens skivbutik och inhandla en LP-skiva av. Unge Jan, som var van vid ”notbundna läxor”, fick som sagt helt plötsligt en annan och betydligt mer jordnära läxupplevelse och som man enkelt kan uttrycka det ”resten är väl historia”. Denne sällsynt praktiskt tänkande pianopedagog skall vi alla sända en stor tacksamhetens tanke då det var just genom Oscar Peterson som Jan fick den rätta infallsvinkeln till jazzen.

En annan härlig episod och säkert även den en betydelsefull fas i Jans pianoutveckling var helt säkert när han i mitten på 90-talet i Los Angeles i en av världens största affärer för pianon och flyglar ombads av ägaren att spela på duo med Teddy Wilson. Jan begrep ingenting. Han visste ju att Teddy Wilson faktiskt var död sedan många år tillbaka. Men haver man sett. Ägaren hade en inspelning med just Teddy Wilson, gjord i samma butik för många år sedan, och den hade han lagrat i en digital flygel. Så det var bara att slå sig ner och spela fyrhändigt med en av Jans andra stora idoler. Och berättelserna och minnena kring alla andra pianister som Jan presenterade bara rullade på och konserthusets stora Steinwayflygel den svarade på Jans olika invitationer till underbara melodier i jazzens värld. 

Ja det var sannerligen en kväll som gick fort. Till och med för fort var det nog många som tyckte och applåderna blev långa och taktfasta och som extranummer bjöd då Jan på en härligt svängig variant på Caravan.

Sedan gick alla glada och lyckliga ut och köpte sig minst ett exemplar av den speciella CD som finns inspelad med just den musik som Jan presenterar vid denna konsert, som f ö heter History of Piano Jazz, och som bara går att inhandla i samband med konserten.
För ytterligare information rekommenderas ett besök på www.historyofpianojazz.com där det finns ytterligare och mycket sakkunnigare recensioner från andra konserttillfällen att ta del av.

Men den som missar Jan Lundgrens solokonsert om den skulle dyka upp i hemorten eller i närheten – den personen får sannerligen skylla sig själv!

Claes Tillander