Till skillnad mot Don, som tydligen flyter stilla, så svänger (meandrar sig) Missisppi. Ja, d v s det är floden Missisippi jag närmast tänker på när jag säger att den meandrar sig och rent av, på sin långa väg från källorna i norr till deltat i söder vid New Orleans, lämnar ett stort antal ”korvsjöar” efter sig. Nog med geografilektion. Nu till det musikaliska, för….

… musikaliskt både svänger och gungar det om tradjazzbandet Missisippi Seven, eller M 7 som de också gärna kallar sig, besökte oss och Lilla salen den 19 februari och möttes av mer än 130 glada diggare av klassisk jazz. Men faktum är. Det här bandet står sig lika bra också i andra jazzsammanhang då de även bjuder på swing och mainstream med en glädje i spelet som sannerligen anstår utövare av det som vissa helst betecknar gladjazz. Vän av ordning kan då lätt fråga sig vad är motsatsen? Tråkjazz? Jazz utan sväng kanske någon då svarar.

Men låt oss lägga dessa hårklyverier åt sidan och bara helt enkelt konstatera att om M 7 svänger det. T o m blir det till viss del en ren pedagogisk resa i jazzens och melodiernas värld genom Bertil Ekmans småtrevliga mellansnack och presentation av de olika låtar vi får oss till del under de mer än två timmar plus paus som konserten varar.

I kväll var bandets klarinettist/saxofonist och sångare Anders Alm på hemmaplan och han kunde trots en lätt förkylning än en gång bevisa vilken eminent musiker och underhå llare han är. När han t ex sjunger Just a Gigolo som den skall framföras, och inte något trams med Gösta Gigolo eller så, är det nog en och annan dam i publiken som smälter lite extra. Anders är en omedveten charmknutte på scenen och om det smittar av sig på de andra i bandet eller om det är ett resultat av en fantastisk musikalisk symbios med kamraterna i bandet må väl vara det samma, men skönt och hä rligt är det. Bandet har kul tillsammans och det märks!

M 7, som i övrigt består av det utomordentliga kompet Gösta Colliander piano, Lars Ireblad sousafon, Christer Wiklander banjo och tidigare nämnde Bertil Ekman på trummor plus härlige kornettisten Bengt Jansson och lika härlige trombonisten och sångaren Hans Brandgård rekommenderas varmt till varje arrangör som vill städsla ett svä ngigt, glatt gäng som ger järnet och bjuder på bred klassisk jazz. Alltsammans förenat i stor musikalitet och med mycket av glimten i ögat.

Claes Tillander

Några bilder från konserten i Västerås får komplettera ovanstående rader.